I en framtid då smattret från biografprojektorn tystnat finns det en poäng i att cinematek och filmarkiv agerar museum och förmedlar 1900-talets filmhistoria i dess ursprungliga analoga format. Samtidigt var filmen aldrig tänkt som ett exklusivt original tillgängligt för en liten storstadspublik. Filmen har snarare definierats av reproducerbarhet och massdistribution – egenskaper som digital teknik excellerar i. Kanske krävs det bara lite politisk vilja och filmhistorisk entusiasm för att få till stånd ett mer kreativt bruk av digitala distributionsmedel. Tack vare fransk filmiver får tusentals ungdomar i Frankrike snart uppleva digitala versioner av bland annat Den stora illusionen, Citizen Kane och De sju samurajerna. Initiativet Ciné Lycée ingår i utbildningsminister Luc Chatels senaste reform, och ska förse 4 500 franska gymnasieskolor med ett digitalt arkiv på 200 filmer gjorda innan 1980. Projektet ska inte bara stärka filmkonsten utan också utjämna kulturella orättvisor mellan skolor i innerstaden och förorter och motverka dominansen av nyare skräpkultur. Luc Chatel anordnade i våras en stor konferens för att hitta en lösning på det utbredda våldet i franska skolor. Frågan är om en digitaliserad fransk filmhistoria fylld av upproriska ungar i filmer som De 400 slagen och C i uppförande inte riskerar att fungera kontraproduktivt.
