Sedan Kniven i hjärtat och Förortsungar har den medvetna musikalen varit en genre i dvala. Tills nu. Leo Palmeståls och Lasse Långströms Heterohatisk filmproduktion ligger bakom Sedelärande instruktionsmusikal i revolutionärt uppförande, en 25-minuters lågbudgetproduktion om, av och med queeraktivister.
Det börjar med terapisession på spikmattor i gymmet där en aktivist i Che Guevara-utstyrsel och mascaramustasch bekänner sin radikala vilsenhet. Den introspektiva inledningen är dock kortvarig. Huvuddelen av filmen ägnas åt praktiska motståndsstrategier för HBTQ-personer. Mot den störige vänstermannen som frågar hur könsöverskridarna gör när de har sex rekommenderas självupptagen poesi och gitarr, och mot den långhåriga ”Bengt Alsterlind-mannen” som undrar vilket kön queeraktivisten egentligen har är medicinen att tejpa för hans mun med en binda och hänga tamponger i hans öron. Tyvärr saknar filmens enda musikalnummer, trots en svängig låt med bitvis fyndig text (”Min strap-on har börjat få morgonerektioner”), kamerakoreografisk finess. Egentligen är trailern, där numret korsklipps med dokumentära dansbilder från en queermanifestation, mer intressant än originaluppförandet.
