Videokris i katedern

Mitt starkaste filmminne från skolan är nog när vi såg Julio Medems De älskande vid polcirkeln på spanskan i gymnasiet (älskade den men fattade bara hälften, åkte till biblioteket och lånade den med text, såg om samma kväll och älskade ännu mer). Från gymnasiet minns jag också de animerade diskussionerna efter att en lärare, känd för att han brukade porrsurfa på sitt arbetsrum, visade Alexa Wolffs radikalfeministiska antiporrupprop Shocking truth, och när en anarkistisk textlärare visade Eric M Nilssons språkgåta Mannen från Podalida. Det var nog enda gången under min skoltid vi såg en film utan annan anledning än att det var en bra film – annars brukades filmerna mest som exempel för att starta igång en diskussion om något annat – pornografi, rasism eller andra världskriget. Inte ens en enda Bergmanrulle kvalificerade sig till det kulturarv man fick med sig ut i livet som skolungdom i Kalmar på 90-talet.

Hur som helst, såg Cameron Diaz-komedin Bad teacher igår. Diaz är en usel lärare. Hon röker gräs, förolämpar eleverna och fuskar på delstatsproven för att få ut en bonus som hon vill köpa en bröstförstoring för. Men det allra värsta hon gör som lärare är att hon visar film för eleverna. Ironiskt nog väljer hon uteslutande filmer som handlar om fantastiska lärare. Hon hoppar förvånansvärt nog över lärarfavoriten Döda poeters sällskap, och börjar med Hårt mot hårt för att fortsätta med Vinna eller försvinna och Farliga sinnen. När Diaz sedermera förvandlas från svart katederfår till superambitiös pedagog är det första hon gör att plocka fram litteraturen, och låta eleverna läsa Harper Lees Dödssynden. Med korrekt konstart på schemat går det givetvis bättre, även om ungarnas litteraturanalyser lämnar lite att önska.

Tittade ni på några filmer i skolan?

Det finns 8 kommentarer

  1. Kristofer

    Högstadiet: Stanley Kubricks ”Spartacus” (historielektionerna), Richard Attenbergs ”Gandhi” (historia igen).

    Gymnasiet: Stanley Kubricks ”A Clockwork Orange” (på skolans kulturdag), John Hughes ”The Breakfast Club” (engelskan). Sen tog jag med mig Robert Rodriguez ”El Mariachi” på spanskan, vilket uppskattades av klasskompisarna som nog hade dött av tristess om de hade sett Medems film 🙂

    1. Kristofer

      Häpp, kom på två till: Alan Parkers ”The Commitments” och Barbet Schroeders ”Single White Female” på engelskan… (vilket gör att ”Breakfast Club” måste ha setts på svenskalektionen? Tiden förvränger minnet.)

  2. Jonas

    @Kristofer: Haha, min spanskaklass bestod bara av tre personer varav jag och i alla fall en till var väldigt toleranta för långsamma poetiska berättarröster.

  3. Stefan Ramstedt

    När jag gick i högstadiet så visades Schindler’s List som förberedelse på att en överlevare av förintelsen skulle komma till vår skola. Under min gymnasieperiod visades Natt och Dimma av samma anledning.

      1. Stefan Ramstedt

        Det minns jag dessvärre inte. Förmodligen inte. Däremot så uppstod olika diskussioner efter att Kärlekens Språk och Kärlekens Språk 2000 visats i samband med sexualundervisning. Tror dock att tyngdpunkten i diskussionen låg vid Vargs och Anderzons scen i den senare filmen.

  4. Gustav

    Kom att tänka på det häromdagen. I högstadiet såg vi Heat av Paul Morrissey på bilden och Lost highway som jag hade tagit med på engelskan. Haha. Var asnervös att bilderna på Joe Dalessandro simmande i poolen på något sätt skulle outa mig. Minns att mina klasskopmisar blev väldigt uttråkade av Polyester vilket jag tycker är konstigt såhär i efterhand. Min amerikanska engelskalärare lät oss inte se Rocky horror picture show. Det var inte kvalité enligt honom.

    Bra skrivet i Expressen.

Kommentera