Idag får Rafael Edholms Mörkt vatten premiär. Igår skrev jag i Expressen om hur EU och rotavdrag förändrat svenskarnas syn på hantverkare mellan Drömkåken och Edholms mäklarthriller. Idag intervjuas Edholm av Mats Karlsson i Moviezine, där han relaterar Mörkt vatten till den svenska jämställdhetspolitiken:
- Det här inte en politiskt korrekt film. Jag är för det första man, så jag står upp och kissar. När ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra, det är jävligt tråkigt. Jag hörde Thomas Vinterberg som uttalade sig och sa att han var glad att han var dansk och jobbade i Danmark. Han var rädd för det svenska molnet av filmpolitik som skulle dra över Danmark, men han sa att han isåfall skulle använda paraply.
Det där är helt obegripligt för mig. Det ska självklart handla om kompetens och inte handla om könskvotering.
- Nej, absolut. Man får nästan be om ursäkt att man är man och vill göra film. På sätt och vis vore det skönt om man instiftade en manlig festival med manligt pris, så man slapp be om ursäkt. Att slippa skämmas för sitt kön.
Det är lite tråkigt att Edholm missat att den här manliga festivalen redan finns (den kallas Cannes), men jag tycker absolut inte att Rafael Edholm ska skämmas för sitt kön. Det räcker gott och väl att han skäms för sin film.
Albin
14 juni 2012
Det är ganska lustigt att han säger att »jag är man så jag står upp och kissar…«, som om det fanns en rak korrelation mellan att vara man och att stå upp och kissa!
För övrigt så har min kamrat Kit skrivit ett bra och lite längre svar på Edholm som, eh, också hänvisar till statistik: http://oklarheten.se/?p=396 (förlåt, Kit, för den anstormning av bajsnödigt liberala manskämpar som nu oundvikligen kommer att invadera dig).
Fredrik Carlsson
14 juni 2012
Man ska naturligtvis inte skämmas för sitt kön. Vilket jag kan känna igen mig i som man. Men denna typ av tankar blir ju så konstiga. Som folk som tycker att det är okej att vara sexistisk för att det ”finns ett så hämmande mönster där alla är feminister”. Förstår ni vad jag menar? Som folk som säger rasistiska saker och tycker det känns fräsht och modigt, när det bara är… rasistiskt.
Kanske lite otydlig…Rafel vill väl vara lite matcho och skapa debatt och känna sig – manlig?
Csaba Bene Perlenberg
14 juni 2012
Edholm uttrycker samma frustration som bl.a. Peter Dalle gör i denna artikel: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article14572671.ab
Många manliga regissörer känner idag en oerhört stor frustration över att ständigt bli misstänkliggjorda och ifrågasatta på grund av sitt kön. När ansökningar och projekt inte ens läses på grund av att ”kvoten är fylld”, då är det något som är fruktansvärt fel med systemet.
Och när Stockholms Internationella Film Festival, med stöd av SFI, utlyser ett stipendium på 5 miljoner kroner till enbart kvinnliga regissörer så cementeras det att det är ”inne” att vara kvinnlig regissör, när det i själva verket borde vara ”inne” att berätta starka historier, oavsett om man är kvinna eller man.
Det är ett problem att Edholms uttalande hånas när man borde ställa följdfrågan ”varför säger han på detta viset”.
Som regissör av manligt kön så håller jag med honom.
C.
Jacob
14 juni 2012
Det är dock statistiskt säkerställt att det fortfarande är mest ”inne” att vara manlig regissör – exempelvis hade 71% av fjolårets SFI-stödda svenska långfilmer manliga regissörer. För svenska långfilmer utan SFI-stöd var motsvarande andel 100%. Men visst är det fascinerande om manliga regissörer trots detta känner sig missgynnade i filmbranschen. Utan att uppmana er/dem att följa filmens exempel, behandlas lyckligtvis en jämförbar problematik i filmen Cockpit som har premiär 13 juli: http://www.youtube.com/watch?v=oovHqvMFjGI
Niclas
14 juni 2012
Fast det är väl inte konstigt att känna sig missgynnad ifall ens film blir dissad pga ens kön? Rafael kan väl inte stå för vilka SFI väljer att dela ut pengar till. Sen kan man ju ifrågasätta hur smarta hans utlåtanden är.
Jonas
14 juni 2012
Eftersom en överväldigande majoritet av allt filmstöd delas ut till män (liksom alla priser etc), så måste man ha en ganska skruvad världsbild om man uppfattar det som att män är missgynnade av systemet. Det är uppenbarligen mycket lättare för män att ta sig fram i filmbranschen än för kvinnor, det är ju grundläggande fakta.
Men det är klart att det är lättare att skylla på feminister än att vara självkritisk – kanske var det något annat än hans kön som gjorde att han inte fick stöd för Mörkt vatten?
Rövf
14 juni 2012
Du tänker ju dock lite fel. Om 80% av alla regissörer är män men 50% av allt stöd är öronmärkt till kvinnliga regissörer, då ÄR manliga regissörer missgynnade (påhittade siffror). För då är det mycket större chans att man får stöd om man är en kvinna.
Varför inte öronmärka filmstöd till svarta, romer, araber eller asiater, hur många sådana är det som gör film i Sverige? Vad är det som särställer just kvinnor som grupp?
Kit
14 juni 2012
Men du kan ju inte sitta och fabulera fritt och använda det som något sorts argument? En matematiker som säger att 1 + 1 = 2 tänker ju fel om en postulerar att verkligheten ser ut så att det egentligen skulle bli summan 3, men det säger ju ingenting om hur det faktiskt är.
Rövf
15 juni 2012
Det kallas för ett tankeexperiment Kit. Det funkar utmärkt som argument.
Rövf
15 juni 2012
För faktum är att det finns många fler manliga regissörer än kvinnliga, men ändå ska 50% gå till kvinnor. Kanske Rafael ska göra ett könsbyte så är det större chans att han får filmstöd?
Rövf
15 juni 2012
För faktum är att det finns många fler manliga regissörer än kvinnliga, men ändå ska hälften av allt stöd gå till kvinnor. Kanske Rafael ska göra ett könsbyte så är det större chans att han får filmstöd?
Jonas
15 juni 2012
Jag gissar att du har missuppfattat varför ett filmstödssystem finns, och vilka kulturpolitiska ambitioner som det är ett uttryck för.
Jonas
14 juni 2012
Givetvis är det viktigt med ett genomgripande mångfaldsperspektiv i en hantering av stödmedel. Det borde finnas i än större utsträckning än vad det redan gör. Vidareläsning finns här och här.
Helmer
16 juni 2012
”Det är dock statistiskt säkerställt att det fortfarande är mest ‘inne’ att vara manlig regissör – exempelvis hade 71% av fjolårets SFI-stödda svenska långfilmer manliga regissörer.”
Det du inte tar med i beräkningen här är att män och kvinnor är påfallande olika på ett flertal punkter. Bland annat när det gäller rumsligt tänkande, risktagande och inte minst ”nördfaktorn”, tendensen att djupdyka i ett ämne snarare än att idolisera eller tillskanska sig kunskap som en social markör. Visst finns det starkt avvikande exempel, flera av världens bästa regissörer är kvnnor och det är upplyftande, men underrepresentationen är starkt genetiskt betingad. Att det finns teorier och ideologier som går emot empirin är inte en anledning att könsdiskriminera mot män.
Ingenjören
27 juni 2012
”men underrepresentationen är starkt genetiskt betingad”
Hmm, jag anar att du har ganska dimmiga begrepp om hur genetik fungerar. En grundkurs: Män och kvinnor delar samma genom, utöver att män har en X och en Y kromosom, medans kvinnor har två X kromosomer. Till denna datos dags har inga egenskaper, utöver just att vara man, kunnat placeras på Y kromosomen. Länge var håriga inneröron en kandidat, men det visade sig vara multifaktoriellt. Så, att säga att det är genetiskt är direkt fel. Däremot kan man utan att ha uppenbart direkt fel hävda att det har med hormonnivåer och hur gener uttrycks, etc, att göra. Problemet är att evidensen är ganska svag. Det finns väldigt få undersökningar, rensade från miljöfaktorer, priming, uppmuntran, etc, som indikerar att skillnaden mellan män och kvinnor skulle vara speciellt stor. Om man däremot låter alla sociala faktorer vara inkluderade blir det stor skillnad, vilket tydligt talar mot tesen att det är direkt genetiskt betingat. Jag har utifrån detta lite svårt att se att du ska gnälla över att vi män ”bara” får dela på 71% av alla regissörsplatser. Jag vill vidare säga att det är patetiskt av Dalle att säga att det är för att han är man han inte fick sin film gjord, detta trots att så väldigt många andra män lyckades med det, med 71% sannolikhet var det ju just en man och inte en kvinna som ”stal” hans plats.
Men det får man ju inte säga i det här landet, för då riskerar man ju att stämplas som politiskt korrekt.