fbpx

Den romantiska filmens slutgiltiga död

autrevie

Den romantiska filmen är död. Jag har anat det länge, och skrivit om det tidigare, men det slutgiltiga beviset för att samtida filmåskådare inte förstår sig på romantiska filmer kom igår på Locarnos filmfestival.

Det var världspremiär för Emmanuel Mourets melodram Une autre vie. Den handlade helt oironiskt, och med klassiskt stråksmetiga, menande tystnader, om den största kärlekens kraft och konsekvenser. En konsertpianist förälskar sig i sin elektriker som redan är ihop med en skoförsäljare. Mot slutet av filmen, i en lugn stund efter en dramatisk vändning där de älskande till slut fått varandra tonade bilden till svart. Många trodde nog den var slut, men så kom en textskylt: Tre månader senare.

Publiken började hånskratta. Det tog fart i mitten av salongen, och efter femton sekunder skrattade nästan alla i den fullsatta salongen med 2 000 platser. Jag satt på raden framför filmteamet, men vågade inte vända mig om. En gråhårig kvinna ett par rader fram vände sig dock och grimaserade argt mot skrattarna. Men fiaskot var redan ett faktum.

Saken är att det knappt görs några romantiska filmer idag som inte är självmedvetna, ironiska och ivrigt blinkar till hur kärleken är ett narrativ, en social konstruktion och ett ouppnåeligt ideal. Och när det väl görs en sådan film så skrattar publiken ut den.

Ett antiromantiskt tecken i nätdejtingens nyrationella tidevarv.

4 kommentarer

  1. Fast alla superhjältefilmer är ju väldigt romantiska, på flera plan. Romantik mellan män, mellan män och kvinnor och mellan individen och gruppen. Franska En oväntad vänskap är också en romantisk film som funkade utan ironi och utan att folk hånskrattade. Rust and Bone annat exempel. Laurence Anyways ett kanadensiskt. Det kanske är så att amerikanska romantiska komedier tappat stinget snarare än att romantiken i sig själv är död?

    1. Well, det är klart att det existerar romantik i en del filmer fortfarande. Särskilt mycket blir det om man utvidgar romantikbegreppet till vänskap och lojalitet och nästan alla känslor som finns. 😉

      Men den senaste tidens (eller nåja, sen andra vågens feminism kanske, men allt mer tydligt) utveckling mot en fridlyststämpel över den romantiska filmen som vi tidigare kände den är ändå smärtsamt uppenbar. Och den samspelar ju mot en liknande samhällsutveckling generellt, på gott och ont.

      Men visst, Rust and bone är ett bra exempel på en modern romantisk film – liksom Une autre vie och så många andra romantiska klassiker innehåller den ju dessutom en rullstol. Dessutom är den ju jättebra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.