Filmfestivalen i Göteborg bjuder på hundratals filmer under elva dagar. Men eftersom det kan vara svårt att orientera sig i det omfångsrika programmet har vi tagit fram tretton säkra cineasttips – filmer som vi antingen redan sett eller särskilt ser fram emot.
The forbidden room
“Det finns något oemotståndligt med Guy Maddins flummiga inventering av filmhistorien.” Läs Jacob Lundströms text om filmen.
In Jackson Heights
Pålitliga veteranen Frederick Wiseman återvänder till Göteborg med ännu en långkörare. Hans senaste dokumentär har hyllats och verkar omistligt aktuell i sin skildring av området Jackson Heights i New York.
The thoughts we once had
Thom Andersens idé om en ”militant nostalgi” är förstås tilltalande för cineaster. I Los Angeles plays itself bjöd filmvetaren Andersen på en underhållande lektion i filmhistoria och nu vankas tydligen ännu en klippfilm, denna gång inspirerad av den franske filosofen Deleuzes tankar om filmmediet. Låter som upplagt för ett nytt mästerverk.
Chevalier
Den grekiska bildstormaren Athina Rachel Tsangari har gjort sin första film sedan 2010 års Attenberg. I filmen inleder ett gäng grekiska gubbar på en lyxyacht en fåfäng tävling om vem som egentligen är – bäst. Tsangari besöker även festivalen för en masterclass.
No home movie
“No home movie är en film om att inte ha ett hem. Eller kanske om att ha ett hem man kan fly från?” Läs Stefan Ramstedts text om Chantal Akermans sista film.
The sky trembles and earth is afraid and the two eyes are not brothers
Festivalens längsta filmtitel förpliktigar. Ben Rivers, som tidigare bland annat gjort A spell to ward off the darkness, har gjort en film som till innehållet verkar minst lika anspråksfull. Det är en film som recensenterna beskriver i termer av “meditation”, “feberdröm” och “postkolonial allegori”. Med andra ord en film som är anledningen till att Göteborgs filmfestival finns till.
Cemetery of splendour
“De enkla kamerainställningar och stillastående bilderna insisterar på ett annat seende, men Apichatpongs återförtrollning av världen och filmkonsten ska inte förstås som obekymrad eskapism.” Läs Jacob Lundströms text om filmen.
Startsladden
Svensk kortfilm får för en gångs skull en inramning som heter duga när Startsladden går av stapeln. Förhandsfavorit i år: Jonas Odells Jag var en vinnare.
Arabian nights
Miguel Gomes tredelade och drygt sex timmar långa uppdatering av Tusen och en natt är emellanåt egenkär men minst lika ofta infallsrik och häpnadsväckande.
Frukthandlarens fyra årstider
Kvinnan som gråter på Karin Broos festivalaffisch är ingen mindre än Irm Hermann i Fassbinders mörka äktenskapshistoria Frukthandlarens fyra årstider från 1974. Se den och uppblev en mästerlig blekhet och jävlighet som förmodligen knäpper övriga festivalprogrammet på fingrarna.
Body
“Plötsligt hände det: jag blev kär i en polsk terapeut med mediala förmågor.” Läs Malin Krutmeijers text om filmen.
Atomic: Living in dread and promise
Vi gillar ju Mark Cousins. Efter historiska djupdykningar som The story of film och A story of children of film, och innan hans musikaliska projekt Stockholm my love, ser vi nu fram emot hans garanterat tankevidgande dokumentär om Hiroshima och dess nukleära ekon.
Queen of earth
Om Alex Ross Perrys förra Listen up Philip var en variant på genren ”Woody Allen”, minner hans nya psykotiska skapelse om Persona och 3 kvinnor, hur som helst är det ett vrickat intensivt skräckdrama.
Bubblare: FLM-podden!
Jo, podden begår scendebut. Välkomna till festivaltältet den 31 janauari klockan 12 och lyssna.
PS.
Vi har exkluderat långfilmer som redan har svensk biopremiär inplanerad, även om vi kommer att sitta bänkade framför Måns Månssons Yarden, längtar efter Laurie Andersons Heart of a dog liksom Charlie Kaufmans Anomalisa och så lär ju Alexsandr Sokurov i vanlig ord ha presterat något som saknar motstycke i Francofonia, osv.
