Djungelboken (Jon Favreau, 2016)
Djungelboken (Jon Favreau, 2016)

Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2016 års 24 bästa biopremiärer. 

Det filmhistoriska ödesåret 1967 skulle oväntade succéer som Bonnie och Clyde och Mandomsprovet få studiorna att släppa på tyglarna och nya förmågor som Francis Ford Coppola och Hal Ashby åtnjöt allt större kontroll över sina filmer under en era populärt kallad New Hollywood. 1967 markerar även ett viktigt år i Disneys historia då bolaget nådde en av sina största framgångar med Djungelboken. En av de sista filmerna planerade av grundaren Walt.

Med 2016 års lekfulla nyversion av Djungelboken bjuder Jon Favreau på ett fint ode till det Hollywood som var innan 67. Trots att filmens DNA kodats med ny teknik – en hybrid av dataanimation och live-action – får Rudyard Kiplings människovalp Mowgli (Neil Sethi) stifta bekantskap med den baksluge björnen Baloo (Bill Murray) i en prunkande djungel som ser ut mer som utsökt, urblekt technicolor.

Det är för övrigt smått genialt att den annars så underhållande matinéns dramaturgiska svacka sammanfaller med att Christopher Walkens King Louie tillåts efterapa Marlon Brandos Kurtz. Med andra ord en referentiell avstickare till Apocalypse now och en av de sista New Hollywoodfilmerna.

2016 års bästa biofilmer:
24. Djungelboken (Jon Favreau, USA)