fbpx

Årsbästakalendern 2016: Lucka 24

Min pappa Toni Erdmann (Maren Ade, 2016)
Min pappa Toni Erdmann (Maren Ade, 2016)

Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2016 års 24 bästa biopremiärer. 

Det här året, liksom kanske förresten alla år, har filmkonstens relevans varit på tapeten. Har det inte varit ett ovanligt dåligt filmår? Spelar filmen egentligen någon roll nu när det finns tjugo tv-serier att streama under julen? Och så vidare. Jag skriver kort om det här i nya numret och lutar mig bland annat mot nådige filmprofessorn David Bordwell som i ett blogginlägg poängterat att det isåfall var fara och färde med filmkonsten redan för 50 år sedan. Men filmen tvärdog inte där och då bara för det. Bara för att 1966 års mest framgångsrika filmer hette Hawaii och Bibeln… i begynnelsen. Och i backspegeln minns vi förstås hellre bara Vem är rädd för Virginia Woolf? med Elizabeth Taylor och Richard Burton. Visst, det är ett begränsat USA-perspektiv, men jämförelsen borde verka avkraxande på diverse olyckskorpar.

Årets definitiva motargument stavas förstås Min pappa Toni Erdmann, som trots att det är något så opubliktillvänt som en drygt 160 minuter lång tysk komedi har tagit typ alla med storm. Inte för att konsensus är ett självändamål men visst är det särskilt anmärkningsvärt med tanke på att Ades förra film, Du och jag från 2009, var ett förvisso superfint men lågmält relationsdrama som inte direkt nådde utanför sin förutbestämda målgrupp. Min pappa Toni Erdmann spränger istället gränser mellan generationer och genrer, skildrar ett Europa som hemsöks av downsizande managementkonsulter, och lyckas i förbifarten vara årets roligaste film. Den är liksom antitesen till schablonbilden av allvarstyngd europeisk arthouse, och bevisar att det med lite självförtroende, inspiration och utklädningsmaterial går att göra filmkonsten rolig igen.

2016 års bästa biofilmer:
1. Min pappa Toni Erdmann (Maren Ade, Tyskland)
2. Sauls son (László Nemes, Ungern)
3. Dagen efter denna (Mia Hansen-Løve, Frankrike)
4. The Hateful Eight (Quentin Tarantino, USA)
5. Bortom Lampedusa (Gianfranco Rosi, Italien)
6. Manchester by the sea (Kenneth Lonergan, USA)
7. The lobster (Giorgos Lanthimos, Grekland)
8. The assassin (Hou Hsiao-hsien, Taiwan)
9. The childhood of a leader (Brady Corbet, UK)
10. Arrival (Denis Villeneuve, USA)
11. Det tysta ljuset (Carlos Reygadas, Mexiko)
12. Right now wrong then (Hong Sang-soo, Sydkorea)
13. Love & friendship (Whit Stillman, Irland)
14. Brooklyn (John Crowley, UK)
15. Hail, Caesar! (Coen, USA)
16. Macbeth (Justin Kurzel, UK)
17. Maryland (Alice Winocour, Frankrike)
18. Neon demon (Nicolas Winding Refn, USA)
19. Don’t breathe (Fede Alvarez, USA)
20. Systrarna (Hirokazu Kore-eda, Japan)
21. Hotellet (Kristian Petri, Sverige)
22. A bigger splash (Luca Guadagnino, Italien)
23. Heart of a dog (Laurie Anderson, USA)
24. Djungelboken (Jon Favreau, USA)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.