Efter några minuter av Göta kanal 3: kanalkungens hemlighet skickade jag ett sms till en vän om min bestörtning. Fick svaret att “du är chockad av gk3 för att du är out of touch med folkmedvetandet”. Och det stämmer såklart. Många svenskar kommer skratta gott åt det här, och jag kan inte förstå varför. En anledning till att jag inte förstår varför är att ungefär halva speltiden läggs på musiksatta bilder av olika fordon som jagar varandra, upp och ner längs kanalen. Kanot, guidebåt, pråm, bil ombyggd till båt, snabb motorbåt, långsam motorbåt, ångbåt, tävlingsroddbåt. Alla ska de jaga, och jag har säkert glömt hälften.
När jag såg förra årets stora svenska juldagspremiär, folklustspelet Vi hade i alla fall tur med vädret igen, hade jag ändå ganska roligt. Sissela Kyle var kul som läkare, och en gång stack en kamel in huvudet i en bil. Först när det var inne i bilen och kunde jämföras med växelskap och nackudde insåg man hur stort ett kamelhuvud är. Då kunde man skratta!
Men Göta Kanal 3 förstår jag bara inte. Jag fnissade bara till en enda gång. Det var när Magnus Härenstam hade förlagt pengaväskan i en motorcykels sidoväska. Efter att han letat igenom den långa hojraden på knuttemötet upptäcks han av en av de läderklädda tvåmetersgiganterna. Härenstam retirerar, men råkar stöta til en av motorcyklarna så den välter. Och den drar med sig nästa i fallet. Och nästa, och nästa, och hela långa raden.
Denna vits bygger precis som alla andra lustigheter i Göta Kanal 3 på skämt som berättats många gånger förr: en knutte som rasar över att någon råkar välta hans motorcykel är inte direkt något unikt komiskt material. Men det roliga, då? Jo, lite senare i scenen ramlar faktiskt även motorcykeln i förgrunden. Vi förstår plötsligt att motorcykelraden sträcker sig runt hela kvarteret, och kan le åt att olyckan var ännu större än vi först trott. Ett lite roligt bruk av off screen-utrymme som skämtkatalysator, även om tajmingen inte var den bästa här heller.
Och så några politiska noteringar: I ett Sverige som ständigt suktar efter italicitet är Rafael Edholms roll mycket märklig. Han spelar en italiensk nationalkaraktär som går runt och säger “Ciao bella!” och “Capricciosa!” och limmar på Eva Röse. Karaktären är byggd kring någon sorts nostalgisk rasism som längtar tillbaka till en tid när “italienaren” fortfarande var “araben”. Kan vi enklare skratta åt en gammal god rasism eftersom den känns ofarlig?
När Edholm stöter försiktigt på Röse blir hennes kille fly förbannad. Han, en “skön” slarver med kvinnosyn från Baltzar von Platens tid, följer efter sin tjej, skäller ut henne för att hon ska på affärsmiddag med en man som just gett hennes pappa en miljon, och vill ständigt återupprätta sin och sin kvinnas heder genom att inleda slagsmål med sin italienska nemesis. Att de vid en av konflikterna beväpnar sig med antikverade värjor kändes i stunden som en kritik mot patriarkatets löjlighet.
Men sen i slutet, när Eva Röse slutligen har bestämt sig för att lämna sin kontrollerande psykostalker till kille, slår hennes pappa fast att han visst är en bra kille och att hon ska hålla fast vid honom. Hon säger inte emot. Den slutscenen kändes sorglig på riktigt.
KOMMENTARER / 15 kommentarer
Jacob 23.12.09 10:45Det ska verkligen bli intressant att se hur många besökare Gk3 lockar, den har ju ändå inhemsk konkurrens av Luftslottet som sprängdes. Kanske kan “biopubliken” återupprätta sitt rykte (som blev rätt rejält illa tilltygat av Gk2-succén)? Btw, du vet att Göran Everdahl gått till storms mot filmkritiker som multitaskar under pressvisningar?! http://bit.ly/7FDYtj
Jacob 23.12.09 13:17Det minns jag inte, men tror att det främst var digitala distraktioner som det stormades mot.
Jonas 24.12.09 0:01Så det är Göran Everdahl som har bestämt att man måste lämna ifrån sig mobiltelefonen till en vakt på vissa visningar!
Classe 26.12.09 17:20Jonas, ärligt talat förstår jag inte varför du envisas med att se/recensera dylikt folknöje. Du är lite som en farsfrälst sågverksarbetare, vanligtvis slöglende en Adam Sandler-rulle varannan månad, men som plötsligt blir ivägskickad på en Godard-rulle. Du har helt enkelt inte inställningen och/eller referensramarna för att “get it”. Vilket är okej. Första gången. Sen brukar man inse att man nog ser film på “fel” sätt för att ha någon behållning av film av liknande typ. Eller så kommer man med dumheter som “Finns det verkligen en marknad för både Göta Kanal 3 och en Åsa-Nisse-remake?”.
Classe 26.12.09 17:22Det jag undrar är vad du får ut av att se “pöbelfilm”? För du fattar ju ändå inte vad du ser?
Sågen 26.12.09 22:23Rasism är det bästa ändå…
Jonas 27.12.09 11:03Classe: Ja, jag erkänner att den där gamla marknadsanalysen var ett pinsamt misstag. Men är inte det glömt nu? Men vad är “rätt” sätt att se på en sån här film egentligen? Att inte se den alls är ju ett alternativ, men eftersom det kommer vara en av de mest sedda svenska filmerna på länge är det väl lite oseriöst att bara ignorera?
Neoformalisten 27.12.09 13:52Jonas: Haha! Innebär detta att du spenderat julafton i någon av Kalmars biostolar? Gillar att du tar den svenska filmen på allvar och att du har självinsikt nog att erkänna att du inte förstår vad som är GK-franchisen framångsrecept, dvs att “ungefär halva speltiden läggs på musiksatta bilder av olika fordon som jagar varandra, upp och ner längs kanalen”.
Men eftersom jag nyss sett “Vi hade i alla fall tur med vädret igen” med familjen vill jag påminna om hur risig du tyckte den var när det begav sig. Minns bestämt att du även efter förra årets juldagsfilm anklagades för ett visst mått av elitiskt folkförakt eller åtminstone folkoförståelse. Allt är förstås relativt, men jag tror ändå det finns en risk att du skönmålar Vi hade iaf… för att lättare kunna leva vidare efter GK3-visningen… En skojig scen med ett kamelhuvud räcker väl inte så himla långt?
Alla i min familj är iaf eniga om vilken otroligt värdelös film vi nyss sett, och då är mina föräldrar i princip alltid positiva till svensk film (de gillar allt som är “verkligt” och inte “ammrikanskt”)
Ps: Var det inte ett giraffhuvud som stacks in i bilen?
Kalle P 27.12.09 14:58För att köra vidare på ideologikritik-spåret: Skall vi köra Marx eller Zizek här? Skrattar folk för att de
1) lever i ett falskt medvetande som får dem att verkligen tycka GK3s kassa skämt är roliga? (”de vet inte om det, men de gör det”)
2) är cyniska - de vet om att italicitet är uttjatat, men låter sig ändå kittlas, för att det är det man skall göra i den allt tröttare julfilms/GK-traditionen? (”de vet mycket väl om det, men gör det ändå”)Jag lutar faktiskt åt Zizek här (även om jag normalt sett är helt in denial kring hans eventuella poänger).
Jonas 28.12.09 11:40Neoformalisten: Självklart var även “Vi hade i alla fall tur med vädret” också totalt usel, trots giraffhuvudet (vet inte varför jag mindes det som en kamel), men ändå väldigt mycket roligare än GK3. En annan möjlig anledning till att jag gillade “Vi hade..” mer är att jag såg den på en publik visning. Dels hade jag betalat 110 spänn för kalaset vilket måste ha höjt motivationen att “ha kul”, och dessutom är det nog fördelaktigare att se fokllustspel tillsammans med en folklig publik snarare än en salong full med ditkommenderade kritiker.
Jonas 28.12.09 12:06Kalle P: Tror också att publiken skrattar mer eller mindre rituellt för att man “ska” och för att det blir ju som sagt roligare (valuta för pengarna) om man skrattar än om man surar. Precis som på julmiddagen liksom. Men tror också att det är väldigt få som efter visningen tycker att filmen verkligen var bra, även om många har haft en härlig stund med vännerna.
Filmens italienare är också intressant i ljuset av “Ciao Bella” som kom för ett par år sedan, när en kille med föräldrar från Iran låtsas vara italienare och säger Ciao eftersom om han passerar som italienare blir alla tjejer som tokiga. Intressant diskussion om Ciao Bella på Iranian.se.
Men kanske lever det även i ricotta/spenat-Sverige fortfarande kvar ett agg mot de italienska arbetare som kom till norr på 40-talet? Immigrantinstitutet kommenterar: “Mötet med Sverige tycks för många italienare ha blivit en smärre kulturchock, i synnerhet för de först anlända, för vilka valet av Sverige mest tycks ha skett av en slump och vilkas kunskaper om landet tycks ha varit minimala.
Bland de faktorer som skapade stora omställningssvårigheter vid ankomsten framhålls i första hand klimat, språk, mat, och omgängesvanor.”
Classe 29.12.09 10:33Jonas: jo, det är kanske lite oschysst att dra fram gammal skit. Fast å andra sidan tycker jag det är så talande att jag inte kan glömma det. För det är ju på något sätt den filmlitterates knee-jerk-reaktion mot dylikt. Sen är väl “rätt” sätt att se på film en kuggfråga. Man får ju se på film hur man vill, men det känns lite lätt meningslöst att kommentera sm-mästaren i kulas chanser på 100 meter. Då känns det som att man missar poängen - och inte tänker till efter den initiala knee-jerken.
Classe 29.12.09 10:42Sedan kan man väl visst se den och kanske även skriva någonting om den. Tycker bara det verkar meningslöst att angripa liknande film från det håll du gör det. Och på det sättet du gör det. Hade förstått t ex en humoristisk stilövning till sågning, men det här lite torra “jag ser (och skriver om) gk3 på samma sätt som senaste kulturtantsrullen”-förhållningssättet (typ) får mig bara att tro att du inte riktigt fattar poängen.
Jonas 29.12.09 18:40Classe: Jag tycker att det finns jättemycket intressant man skulle kunna skriva om GK3. Historiserande om det svenska folklustspelet, sociologiskt om juldagsbiofenomenet, om svensk buskis i ett internationellt perspektiv, etc etc. Både som redaktör och läsare kan jag tänka mig massor av intressanta vinklar på filmen. Att ett snabbt blogginlägg blev torrt istället för humoristiskt är ju lite tråkigt, men jag var nyfiken på filmen, gick och såg den och skrev ner några grejer jag tänkte på helt enkelt. Vad tyckte du var det intressanta med filmen som jag missat?
KOMMENTERA INLÄGGET
Nyliga kommentarer