Håller i stort med Hynek Pallas positiva recension av Videocracy, Erik Gandinis dokumentär om ett land där talangtelevision upphöjts till styrelseskick. Ja, Italien. En nymodighetsfetischistisk (hette det va?) invändning mot filmen skulle dock vara att den inte direkt innehåller några nyheter eller färska avslöjanden. Berlusconis har ju varit premiärminister från och till under 15 år och mediamogul ännu längre. Något annat som jag reagerade på under Videocracy var avsaknaden av kvinnoröster. Inte minst med tanke på att filmen bland annat handlar om de kvinnor som, med breda leenden på läpparna, står bredvid den grånade programledaren i tävlingsunderhållningen eller varietéshowen. Kanske visar de brösten, kanske dansar de lagom ekivokt för att inte publiken ska tappa intresset. Vi får se hur de gallras fram via talangjakter i lokala köpcentrum och sedan hur de danstränar framför spegelväggar. Men när Erik Gandini informerar oss om att de är förbjudna att öppna munnen och prata i tv, och jag förväntar mig att de nu till slut ska få komma till tals, blir det bara fortsatt tystnad. Kanske kongenialt med den mansdominerade tv-värld som filmen skildrar, men lite synd är det.
Fler recensioner: Eva af Geijerstam i DN, Mattias Oscarsson i Sydsvenskan.
KOMMENTARER / 11 kommentarer
Emma Gray Munthe 28.08.09 10:40EXAKT! Att ondgöra sig över dessa kvinnors lott - att dansa, synas och bli tittade på utan att få öppna munnen och höras - och sedan inte lyssna på dem är så väldigt mycket i linje med den “feminism” och den feministiska debatt som råder i det här landet.
Jacob 28.08.09 10:59Mmm, förstår vad du menar, men tycker ändå att den värsta yrvakenheten och missriktade välviljan försvunnit. Tänker till exempel på den förment jämställdhetsivrande tv-producent som för några år sedan förklarade att Josephine Bornebusch, tror jag det var, inte längre skulle få medverka i det aktuella programmet sedan det kommit till hans kännedom att hon “vikt ut sig”. Har ändå svårt att tro att någon skulle säga så idag.
Hynek 28.08.09 11:23Emma: I second….Och det var med i min första recension innan jag fick mindre utrymme. Antar att frisyren på min nya bylinebild skulle få plats. Fast jag tror nog att den feministiska debatten i Sverige ligger många mil före Italien.
Emma Gray Munthe 28.08.09 11:46Den där frisyren kräver en del plats förstås.
Det är klart att vi har ett mycket, mycket, mycket bättre feministiskt klimat än det i Italien och väldigt många andra platser, och det är jag oerhört tacksam och glad för. Men kolla på det pågående snacket om modebloggerskorna etc - det genomsyras ändå en hel del av missriktad välvilja och en idé av att unga kvinnor behöver “bra” förebilder.
Hynek 28.08.09 11:59Jo, jag antar att man kan säga att det i grund och botten finns en patroniserande aspekt av patriarkatet oavsett vilken sorts uttryck det tar sig i olika samhällen. (Du inser att jag älskade att skriva den meningen). I det här landet märks det väl i allt från litteraturmanifest till modebloggdebatter antar jag.
gudmundson 29.08.09 17:14Det finns en alternativ byline-bild i arkivet på SvD också. En där han ser ut som en luffare, eller Stefan Sundström, typ. Frisyren är överlägset bättre.
Nå.
En kvinna (kändisfotografen som är granne med Berlusconi) får man ju i alla fall höra. Och hon tycks ju vara av samma skrot och korn som de andra, dvs ytlig, penningkåt och stelopererad.
Min invändning mot filmen är snarare det nedlåtande perspektivet: Se så illa det går när vanligt folk får bestämma vad de vill se på tv, eller ännu värre när vanligt folk får rösta. Hu!
rut 30.08.09 0:05Gudmundson; Håller inte med dig om att det är ett nedlåtande perspektiv mot vanliga människor. Däremot ett nedlåtande perspektiv mot staten och hur landet styrs.
Elvy 30.08.09 3:02Allt så fruktansvärt ÖVERDRIVET/vinklat/gammalt! Ytligt kändisskap gm TV? Jaha, inget som går i fina PK-Sverige? Jaså, Idol,Robinsson,Söker fru etc. Och den italienska kvinnobilden och Berlusconi? Tja, betydligt sundare än det svenska etablissemangets PK-ideal : lesbisk och rabiat manshatare!
Jacob 30.08.09 10:09rut: Och jag skulle hellre kalla det kritiskt, eller underkännande, än nedlåtande.
Elvy: Vi kanske läser olika tidningar och tittar på olika tv-program, men jag har väldigt svårt att känna igen mig i att det svenska kvinnoidealet skulle vara “lesbisk och rabiat manshatare”. Det låter som ditt eget privata fantasifoster, men med tanke på tidpunkten för din kommentar hade du kanske hjälp av viss stimulantia.
Förvisso är Videocracy en film specifikt om Italien, men visst lyfter den frågor som kunde vara intressanta för andra länder. Som det för en demokrati eventuellt problematiska faktum att fler människor är intresserade av Idol-omröstningar än allmänna val (som jag vill minnas att det rapporterades från USA för något år sedan). Även om Gudmundson kanske tycker allt är bra så länge “folk gör vad de vill”.
Elvy 30.08.09 16:08@ Jacob! Håller med dig att filmen “lyfter frågor som kunde vara intressanta för andra länder”, men problemet just att det hela i stället framställs som unikt italienskt, vinklas och MEGA-förstoras för att mest falla in i den nu sedvanliga svenska hatkampagnen mot Berlusconi och landet självt! Enda vettiga jag läst, var Anette Kullenbergs tolkningsförsök. Jag BOR i detta land (just nu mkt hett, därav blog-läsning kl. 03!) och känner INTE igen mig.
Gandini har ant. ngt privat hämnbehov mot sitt ex-land eller, efter alla år, blivit hjärntvättad till svensk PK-het, vars första krav är totalavsaknad av varje spår av humor. Hur skulle t.ex. Italien kunna förstå, att svenska moralister skjuter med kanon på urringade TV värdinnor och premiärministerns (reella el.maxiuppblåsta) hetero-nöjen, men hälsade triumfatoriskt, när t.ex. STHLM i våras fick “världens första öppet lesbiska biskop” ? Molto strano!
KOMMENTERA INLÄGGET
Nyliga kommentarer