Springer från kritiken!

Mottagandet av naturlyriska Man tänker sitt är lite intressant i hur det följer ett ganska tydligt mönster för hur svenska kritiker förhåller sig till lite svårare svenska filmer: Kvällstidningarna dissar, morgontidningarna hissar.

Allra mest positiv är Helena Lindblad i DN som slår till med en femma och skriver att filmen ”säger något djupt från hjärtat om både skörheten och skönheten i människor som väljer sina egna vägar”. Klart positiva morgontidningskritiker är också Malena Jansson i SvD som kallar filmen för “kroppsligt omvälvande” och Annika Gustavsson som i Sydsvenskan menar att filmen har en “förbluffande tonträff”.

Också GP:s Emma Engström gillar och kallar filmen “egensinnig” och “magisk”, men skriver också att “det illa förklädda föraktet för halländskt Svenssonliv [börjar] kännas tröttsamt efter föregångarna Farväl Falkenberg och Hälsningar från skogen.”

I kvällspressen är det lite andra tongångar. I Aftonbladet menar Jan-Olov Andersson att Man tänker sitt ”irriterar och tråkar ut”, och i Expressen skriver Mats Bråstedt att ”Wenzel och Hellström egentligen inte har mycket att säga och mest skramlar med en tom ’poetisk’ tunna.” och frågar sig ”vad de häller i vattnet i Halland?”.

Det här recensionsmönstret är ganska genomgående. Till och med annars ihjälkramade De ofrivilliga sågades ju faktiskt i Aftonbladet.

Och även kvällstidningarnas kultursidor (recensionerna är ju på nöjet) är förresten ganska samstämmiga: Här skrev jag själv på Expressen kultur om den rädsla för feminitet som manifesteras i Man tänker sitt, och på Aftonbladet kultur (inte på nätet) är Roger Wilson idag inne på lite samma spår när han beskriver filmen som en “hipsterversion av Robert Blys Järn-Hans“ och tycker att det är “märkligt och skrämmande hur en ny generation går vilse i sitt sökande efter en mansroll i ett paradis utan kvinnor”.

Kombon natur/feminism/Man tänker sitt var förresten det vanligaste samtalsämnet under Malmö Filmdagar som jag just kom hem från, och kanske kan bli höstens svar på sommarens ständiga diskussion om natur/feminism/Antichrist.


KOMMENTARER / 4 kommentarer

Vi är alla förutsägbara, är det så?
Usch, så trist.
Å andra sidan ÄLSKADE jag Prinsessa.

Roger 28.08.09 16:58

Flickan som lekte med elden kommer av detta att döma inte bli något undantag från regeln.

Jacob 28.08.09 18:10

@Roger: Ser fram emot det stora Prinsessabråket!

@Jacob: He, nej antagligen inte… Iofs var ju Män som hatar kvinnor lite ett undantag från recensionsdualismen - högt betyg i SvD!

Jonas 28.08.09 19:00

Nu är ju just Jan-Olov Andersson Sveriges mest förutsägbara recensent, som verkligen har dragit det här med att recensera enligt “vanliga människors” preferenser till komiska nivåer. Ge honom lite naket och något som exploderar så är det fyra plus.

Erik 29.08.09 8:51

KOMMENTERA INLÄGGET


  • TIDIGARE/SENARE

  • « Tutti frutti
  • » I alienkvarteren äter man kattmat
  • Receptionsstudier
    Skrivet av Jonas den 28.08.09
    4 kommentarer


    FLM på Twitter
      följ oss på Twitter




      RSS
      RSS Feed
      FeedBurner