Audiard, Seidl och Garrone: på gränsen till kanon
Cannesfestivalen har en uttalad idé om att bygga en kanon av ”sina” regissörer, som får återkomma med varje ny film de gör. Kommer Audiard, Seidl eller Garrone säkra ett livslångt klippkort med sina nya filmer?
Episk pojktant bäst hittills
Filmvärldens it boy Xavier Dolan återvänder till croisetten med Laurence anyways. Men årets (hittills) bästa film i Cannes tävlar inte ens om Guldpalmen.
Restaurerad sexism
En av de saker jag sett fram emot mest inför Cannes var visningen av Sergio Leones Once upon a time in America (i Cannes Classics-sektionen). En restaurerad, 25 minuter längre version av en film…
Efter revolutionen
Egyptiska tävlingsfilmen After the battle hade galapremiär i Cannes igår. Det är en ganska rörig berättelse om Egypten efter Mubaraks fall. En kvinnlig politisk aktivist tar sig an en manlig hästägare som bor…
Andersons sämsta och Gondry på buss
Igår öppnade Wes Andersons Moonrise kingdom Cannes filmfestival. Ett logiskt val som öppningsfilm, med tanke på den kändistäta skådislistan, den trivsamma tonen och Andersons cineastiska renommé.
… men 23 kvinnor har A-funktioner!
Filmvärlden rasar med rätta mot Cannesfestivalens pinsamma urval av 22 manliga regissörer i huvudtävlan. Men för att i stället uppmärksamma de kvinnor som ändå har präglat tävlingsfilmernas tillblivelse kan man välja att lyfta…
Mammor och minimodeller
Genom mammas kameralins gjorde Eva Ionesco utvik redan som elvaåring. I My little princess skildrar hon uppväxten som fotogeniskt barn.
Välkommen till förorten
Norske Jens Lien slog igenom med den absurdistiska festivalfavoriten Den brysomme mannen för sex år sedan. I nya Revolt blir tonårige Nikolaj punkare i skarven mellan 70- och 80-tal, ivrigt påhejad av sin hippiefarsa.
Symbolkrig
Den 11 september i år är det tio år sedan fyra kapade flygplan tog sikte mot USA:s tyngsta politiska, militära och ekonomiska symboler. Om man ska tro filmvärlden hade ett ännu effektivare sätt att provocera USA varit att ramma Frihetsgudinnan.
Kortfattat
Svenska spelfilmer på 2000-talet klockar oftast in på 92, 97 eller 102 minuter. Få filmer är över två timmar. Regissören, manusförfattaren och före detta långfilmskonsulenten Lisa Ohlin förklarar varför.
