Några ord om T. Angelopoulos
Det allra största tomrummet Theo Angelopoulos lämnar efter sig är den film han inte hann göra färdigt. Missförstå mig rätt. Den grekiske regissören dog i tisdags, påkörd av en motorcykel i Piraeus. Han hade just avslutat dagens arbete på en film som skulle behandla dagens grekiska kris.
Somt var inte bättre förr
Strax före jul köpte jag handelns enda (?) VHS-apparat som också konverterar gamla VHS-band till DVD. Det var inte alldeles enkelt. Försäljaren tittade med viss förvånad otålighet på mig mellan ett par moderna Blu-Raykunder. ”Är på väg ut”. ”Finns visst ett exemplar i Sundsvall”.
På tal om Play
Skådespelaren heter Kevin Vaz och står för årets stora genombrott. Han spelar en tongivande roll i Ruben Östlunds Play.
Ett kungadöme för en öppningsreplik
En bra första replik kan göra hela filmen. En bra första replik kan skicka en rakt in i vad som sedan väntar. En bra första replik kan spara oändligt mycket tid från omständliga förklarande inledningar.
Apropå Sickan
November är månaden som gjord för att sortera sommarens filmminnen, festivalresor och bilder. Hade tänkt göra det på detta utrymme, tills Sickan Carlsson gick bort häromdan.
Jafar Panahi talar i La Repubblica
I väntan på utdelningen av årets Guldlejon i Venedig ägnas dagen åt den iranska regissören Jafar Panahi. Det är elva år sen han vann här med ”Cirkeln”. Förra året arresterades han för att…
Glödande månader
Det var i Tunisien som den arabiska revolutionen fick sin tändande gnista. I grannlandet Algeriet har det varit förhållandevis lugnt. Eva af Geijerstam går på bio i Tunis och frågar sig om upprorsviljan gick att förutse i filmen.
