fbpx

Nitar och tuppkammar på Lido

Den trettonåriga trion som skriver sin första låt ”Hata sport” utan att ha hållit i ett instrument i Lukas Moodyssons Vi är bäst! är inte det enda feministiska punkbandet som vrider upp volymen på förstärkarna under årets filmfestival. Igår såg jag Traitors, som handlar om ett marockanskt punkband med samma namn. Vantrivslen i kulturen är… Fortsätt läsa Nitar och tuppkammar på Lido

Lågmälda ekobrottslingar

Som jag noterade i en festivalrapport i Expressen håller Venedig på att sjunka, men den långsamma vattenstigningen är inget mot de rasande vattenmassor som frigörs efter en miljöaktivistisk dammsprängning i Kelly Reichardts Night moves, som premiärvisades igår. Reichardt, som var i Venedig förrförra året med Meek’s cutoff, har regisserat en film som är tvådelad på… Fortsätt läsa Lågmälda ekobrottslingar

Mellan väggarna

I en samtid där fastighetsmarknaden har blivit ett intresse och en livsstil, Hemnet en underhållningssajt lika mycket som en marknadsplats och dagvaruhandeln får slut på citrusfrukter under intensiva visningsveckor kan det vara värt att påminna sig att det också kan vara en djupt personlig och smärtsam process att sälja ett bostad. För paret D och… Fortsätt läsa Mellan väggarna

Cineastisk fundamentalism

Precis som reguljär filmdistribution är filmfestivaler i huvudsak digitala företeelser numera. Har sett uppemot 30 filmer i Locarno och det är bara en som visats på 35 mm istället för digitalvideo. Typiskt nog handlade Corneliu Porumboius When night falls on Bucharest or Metabolism just om digitalisering och celluloidkrampande cineastångest. Filmen börjar med en bilfärd där… Fortsätt läsa Cineastisk fundamentalism

Den romantiska filmens slutgiltiga död

Den romantiska filmen är död. Jag har anat det länge, och skrivit om det tidigare, men det slutgiltiga beviset för att samtida filmåskådare inte förstår sig på romantiska filmer kom igår på Locarnos filmfestival. Det var världspremiär för Emmanuel Mourets melodram Une autre vie. Den handlade helt oironiskt, och med klassiskt stråksmetiga, menande tystnader, om… Fortsätt läsa Den romantiska filmens slutgiltiga död

Blå kärlek under antigaydemonstrationerna

Att Abdellatif Kechiches Blue is the warmest color vann guldpalmen (som jag hoppades och tippade) är såklart i första hand en seger för den lyhörda, noggranna och ärliga filmkonsten. Men den lesbiska kärlekshistorien, som innehåller flera explicita sexscener som sträcker sig över femminuterssträcket, är också en seger för de homosexuellas kamp i Frankrike. Det är… Fortsätt läsa Blå kärlek under antigaydemonstrationerna

3 gubbar om 3D

Med undantag för ett par tyska auteurer har 3d-film har hittills nästan uteslutande varit reserverade för högbudgeterade spektakelfilmer utan egentlig estetisk reflektion över var denna nygamla uppfinning egentligen innebär för filmmediet. Vi är många som längtat efter något lite mer tungtuggat i 3d, och alla medieteoretiskt intresserade 3d-fantaster får onekligen sitt lystmäte stillat i och… Fortsätt läsa 3 gubbar om 3D