Filmterapi
Filmterapi har inget att göra med aurafotografering eller baskerade regissörer som projicerar sin ångest på vita duken. I den bästa av världar handlar det inte heller om uppspärrade ögonlock, konvulsioner och Beethoven. Filmterapi är inte aversionsterapi – film hjälper dig att förstå världen.
Verklighetsflyktvägar
Lättsamma musikaler går inte särskilt bra ihop med pliktbaserade samhällskontrakt eller statsomstörtande ideologier. Men Jonas Holmberg ser två svenska operafilmer från femtiotalet som gör eskapismen till en flyktväg framåt.
Maktnära
Bevakningen av politiken är personcentrerad och det görs ständiga försök att komma makthavare inpå livet och helst av allt – under huden. Som om det innanför politikerrocken dolde sig ett väl förborgat autentiskt jag. Jacob Lundström följer ett symbolladdat drama med ensamma huvudrollsinnehavare.
Mitt lilla metaöga
Om man äter skräp och tittar på skräp, utan giltig ursäkt, blir man skräp då? Athena Farrokhzad ser My little eye en juninatt.
Världens farligaste filmteoretiker
1973 skrev den nordkoreanska ledaren Kim Jong Il 330 sidor filmteori i boken On the art of cinema. Han skriver om personregi och om ljussättning, om dekor, skådespeleri och filmgrammatik. Allt i bestämda ordalydelser.
Vad är klockan i Yuma?
Ensamma män rör tillsammans upp damm i vilda västerns tidlösa projektionsyta, där samtidspolitiska konflikter samsas med en längtan efter att reparera.
En naken kyss
Bortom lagens långa arm finner västernmannen sin frihet. Men för den prostituerade kvinnan finns ingen romantik i utanförskapet, inget frihetskänsla i att vara en ”lone ranger”. Charlotte Wiberg ser Samuel Fullers The Naked kiss.
1 983 467 895 449 helgon att välja mellan
Det är lättare att vara björn än människa. Alexandra Dahlström söker efter hopp i filmiska mytologier, och sovjetiska trollkarlar och kvinnliga ärkeänglar hjälper till med ljus och lykta.




