Farliga förvandlingar
Det är inte ofarligt att vara skådespelare. Inte om man draggar efter känslor och lever sig in för mycket i rollen. Karoline Östman pratar med Helena af Sandeberg om att förvandlas utan att förlora sig själv.
Ekmania
De flesta fanklubbar är tillägnade Hollywoodskådisar eller popstjärnor. Så icke Ekmansällskapet. Teresa Axner träffar filmhistoriska fangirls som vill lyfta Gösta och Hasse ur Bergmans skugga.
Stjärnfall
Vill ni se en stjärna, lycka till. Jonas Holmberg upptäcker att Fredrik Skavlans pratprogram blivit det svenska stjärnsystemets svarta hål.
Vad ska vi med skådespelare till?
I takt med att amatörer och animatörer flyttar fram positionerna minskar utrymmet för det klassiska skådespeleriet. Skådespelarna får allt färre filmer att spela i. Jonas Holmberg frågar sig om vi behöver dem över huvud taget.
Arbetsintervjun
Rolf Lassgård är först. Därefter besätter Catrin Wideryd ytterligare trettioåtta roller. När Jakob Hultcrantz Hansson far till Stockholm återstår bara en.
13 utmaningar för skådespelarkonsten
I glappet mellan verklighet och illusion har skådespelare möjlighet att omförhandla hur identiteter formas. Men antar de utmaningen?
Queer as folkhem
Trött på machomännen i den svenska skådespelareliten? Filmforskaren Louise Wallenberg förklarar varför våra manliga skådespelare var som queerast mitt i folkhemsbygget.
Som barn säger
Att skriva dialog handlar inte om att skriva repliker, utan att placera ut tystnader. Och att kunna spela utan ord torde vara det säkraste tecknet på skådespelartalang; omöjligt att låta manuset göra jobbet, utelämnad till sin kropp och sitt ansikte.
Tänk om!
Efter att Anita Björk gjort global succé som fröken Julie i Alf Sjöbergs Strindbergfilmatisering från 1951 ville Alfred Hitchcock att hon skulle spela huvudrollen i bikt-thrillern Jag bekänner.
Luffar-Petter och badbrudarna
När filmfestivalen i Tribeca i New York nu tar steget över till onlinedistribution är Måns Herngrens badbyxekomedi Allt flyter en av de tolv utvalda filmerna. Också Greta Garbos långfilmsdebut Luffar-Petter från 1922, som sorteras in i den under stumfilmsåren levande genren baddräktskomedi, avfärdades havsbaden till trots som ytlig.
