Tystnaden som uppstår
Tystnad uppfattas som äkta, fiolvibraton som manipulativa. Därför är svensk film tystare än vad den skulle kunna vara. Jenny Damberg träffade regissören Lisa Langseth, musikern Erik Enocksson samt filmmusikläraren Peter Bryngelsson för att prata om varför svensk film låter som den gör.
Sårbara och säljbara
Berättelser om kvinnor är oftast berättelser om kroppen. I det senaste årets svenska filmer både granskas och hotas den, men används också som valuta för egenmakt. Anu Koivunen ser hur manliga och kvinnliga regissörer möts i synen på sårbara kvinnokroppar.
Alla dessa dåliga mammor
Det har skrivits många försonande fadersskildringar de senaste åren, men inte synts till någon motsvarighet på vita duken. Och Josef Fares pappasentimentala Farsan får ursäkta – det svenska filmåret 2010 har handlat om…
Det är så vi jobbar – Arbetslinjen i svensk film 2006-2010
När Alliansen tog över regeringsmakten var det genom att ständigt prata om vikten av arbete. Men vem bryr sig om hur vi egentligen har det på jobbet? Jonas Holmberg granskar den svenska filmens arbetsmiljöer.
Olika samtidshjältar
”Jag har gått ur Facebook”, förkunnar 20-åriga Katarina i öppningsscenen av Till det som är vackert. Hon har upptäckt Mozart på Youtube och tröttnat på allt som inte är äkta. Lisa Langseths regidebut…
Med klassisk dramaturgi
Den bildade mannen som inviger den yngre kvinnan i nya kulturella universum är en ofta berättad historia, senast charmfullt repeterad i Lone Scherfigs An education, där sextonåriga Jenny bjuds på Ravelkonsert av en dubbelt så gammal solochvårare. Också i Lisa Langseths debutfilm Till det som är vackert är det den klassiska musiken som får symbolisera finkulturell fernissa.
Vivaldi i Malmö
I nya numret gör jag en kort jämförelse av de hörlursförsedda biblioteksscenerna i Lisa Langseths Till det som är vackert och Bo Widerbergs Barnvagnen, och passande nog har just den scenen hamnat på…
